Du försvann ur mitt liv, bara sådär, varför?
Jag betyde ju så otroligt mycket för dig och var bland det viktigaste du hade sa du?
Men det är lätt och säga så mycket och bevisa mindre.
Det var vi mot världen innan, nu känner jag dig knappt längre.
Våran kontakt var så otroligt speciellt som ingen kan ersätta.
Verken du eller jag kommer hitta sånna soulmates som vi var.
Vi pratade om allt, varje dag, varje minut.
Har du glömt mig helt?
Var allt bortkastad tid?
Hade du mig för att du skulle må bättre själv för en tid?
Finns ingen förklaring, jag förstår faktist helt enkelt inte!
Jag förstår att du har ditt och allt omkring dig, men ändå.
Jag saknar dig!
"Kom och ta min hand men nånting hindrar dig, vem ska stoppa dina
steg för att få gå till mig, men du förvirrad ler, det här är
ingen lek, jag är också rädd, rädd att göra fel låt mig få komma nära dig,
ååh!!"
"Kom och ta min hand men nånting hindrar dig, vem ska stoppa dina
steg för att få gå till mig, men du förvirrad ler, det här är
ingen lek, jag är också rädd, rädd att göra fel låt mig få komma nära dig,
ååh!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar