I bland kan man verkligen få en känsla från ingenstans om hur mycket man saknar nån. Brukar ni också få det? Dagens tankar har gått åt min gamla vapendragare Hakeem. Vi var kollegor tidigare och vi hade det hur bra som helst tillsammans även fast han var ett riktigt as i bland och gick mig på nerverna. Jag tycker så sjukt mycket om honom på alla sätt och vis och är det nån som verkligen kan "trycka på dom rätta knapparna" så är det han, men ändå är det nice liksom. Han är verkligen någon man känner sig bekväm med och som VERKLIGEN får mig att le. Nä fan vad jag saknar honom. Hade han varit här nu så hade jag gett han en bamsekram och bett han säga nått riktigt vitsigt.
Jag önskar vi hade setts mer och båda är fruktansvärt dåliga på att ta tag i att vi ska ses och det är jag ledsen över. Vi måste fan ta tjuren vi hornen och bada i poolen som delfiner snart och kicka vårat shitt snart för du vet ju hur vi rullar? Näe jag e fan trött på skiten nu. Eller hur Hakke?=)
Här för alla som inte vet vem unghästen är så har ni ett gammalt klipp här från våra tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar